Klubbhus utöver det vanliga

Då klubben bildades 1930 var banan var förlagd till Galgberget. Anskaffandet av lämpliga utrymmen för omklädning och för förvaring av materiel blev ett synnerligen besvärligt problem, eftersom något klubbhus inte fick byggas på regementets mark. Den första ansatsen till klubbhus var en skrubb i en kasern, där materiel kunde förvaras. Nästa steg var anskaffandet av ett rum i källarvåningen i Soldathemmet vid Göteborgsvägen. Eftersom det låg en god bit från banan, blev det inte använt i någon större omfattning. Först sedan avtal hade träffats med fanjunkare Wassenius, som bodde på Landalagården i golfbanans centrum, om upplåtande av två rum jämte toalett, fick klubbhusfrågan en jämförelsevis hygglig lösning. I uthusbyggnaden intill fick klubben också möjlighet att förvara materiel och redskap.

I januari 1935 beslöt stadsfullmäktige att bevilja ett anslag till byggandet av en golfbana i Tylösand. Beslutet överklagades, och länsstyrelsen biföll besvären. Sedan Kungl Maj:t den 16 maj 1935 hade fastställt stadsfullmäktiges beslut, sattes arbetet med golfbanan omedelbart igång.

Vid tiden för banans tillkomst bodde i Tylösand inte mer än ett hundratal familjer. Långt ifrån alla av dessa spelade golf. De flesta medlemmarna bodde på avstånd från banan, varför behovet av ett klubbhus uppstod. Tylösands Golfförening u p a, med vilken staden kunde träffa bindande avtal om frågor rörande banan, bildades 1937. Golfföreningen överenskom med Halmstad Golfklubb, att föreningen skulle överta förvaltningen av golfanläggningen både i sportsligt och ekonomiskt avseende, och vidare att föreningen skulle ha majoritet i klubbens styrelse. Den 8 november 1937 ingick staden med Tylösands golfförening ett avtal rörande de ekonomiska villkoren för klubbhusbygget och för dess drift. I avtalet ingick bland annat, att Golfföreningen efter en hyresperiod på 20 år skulle överta byggnaden, som därefter blev föreningens egendom.

Staden lät uppföra klubbhuset efter ritningar av arkitekt Hakon Ahlberg. Utformningen präglades av den kärva och rationella enkelhet, som kännetecknar Ahlbergs arkitektur.  Bottenvåningen bestod av en entréhall och reception, omklädningsrum med duschar mm, en tränarbostad om två rum och kök, värmeanläggning samt förrådsutrymmen. Övervåningen bestod av ett större rum – kombinerat sällskapsrum och matsal – ett mindre sällskapsrum, köksavdelning samt fyra komfortabla gästrum, samtliga försedda med bad. Klubbhuset var det första i Sverige med övernattningsmöjligheter. Utanför klubbrummen fanns en rymlig balkong med vacker utsikt mot golfbanan. Kostnaden för klubbhuset med inventarier uppgick till ca 116.000 kronor.

I augusti 1938 togs klubbhuset i bruk men invigdes officiellt först den 17 september. I styrelseprotokollet kan läsas: "Lördagen den 17 september förrättades invigningen av banan och klubbhus. Drätselkammarens ordförande herr E Andersson överlämnade härvid bana och klubbhus till Halmstads stad samt redogjorde för dess tillkomst. Stadsfullmäktiges ordförande herr E Hernquist överlämnade i sin tur dem till Tylösands Golfförening, vars ordförande landshövding H Kjellman mottog dem och i egenskap av landshövding i Hallands län förklarade dem öppna och invigda. På kvällen voro ett 80-tal personer inbjudna till middag på Grand Hotell, där drätselkammaren fungerade som värd." Andersson lär också ha framhållit, att golfbanan var en av stadens främsta investeringar.

Allt eftersom klubbens medlemsantal växte, och tillströmningen av gästande golfspelare ökade, gjorde sig behovet av utökade utrymmen alltmer gällande. Första steget för att tillgodose detta behov togs i slutet av 40-talet genom att tränarbostaden uppläts för klubbens räkning, varvid damernas omklädningsrum utökades, juniorerna erhöll ett av rummen samt ett rum reserverades för sekreteraren och tävlingskommittén.

Efter ytterligare några år blev behovet av ökade utrymmen mycket kännbart beträffande såväl omklädningsrum som sällskapsrum, matsal och köksavdelning. När direktör Yngve Schéle, som tidigare hade varit banchef, sålde sitt bussföretag till Halmstads stad i mitten på 40-talet överenskoms, att han skulle lämna det 100 000 kronor billigare. Detta belopp skulle användas för tillbyggnad av klubbhuset, och Schéle skulle som kompensation erhålla en livränta under 20 år.

Tillbyggnaden av klubbhuset började hösten 1953, och det kunde tas i bruk vid säsongens början 1954. Klubben hade hoppats att kunna sätta igång ännu tidigare, men man hade inte lyckats erhålla arbetstillstånd. Tillbyggnaden innebar för bottenvåningen en utökning av såväl damernas som herrarnas omklädningsrum, ett ökat antal personalrum, ett utrymme åt tävlingskommittén, ett sekreterarrum samt ökade verkstads- och förrådsutrymmen. I övervåningen tillkom en matsal samt väsentligt utökade köksutrymmen, personalrum och en särskild personalmatsal. Därutöver förlängdes verandan (balkongen) och försågs med en trappa direkt utifrån.

Under slutet av 50-talet genomfördes renoveringar av i första hand gästrummen 1956. Året därpå skänkte disponent M Lundgren nya badkar i samband med renoveringen av samtliga badrum. Nu kommer också anmälningar från klubbhuskommittén om behov av utökning av utrymmena. Kommittéordföranden framhåller i sin årsrapport, att "planer på utökning och förbättring av ekonomilokalerna föreligger samt för flera andra utrymmen".

Ett nytt annex uppfördes 1960. Det innehöll fyra gästrum med moderna bekvämligheter, omklädningsrum för juniorer med duschar och wc samt försäljningslokal och verkstad för instruktören, samtidigt plats för startern. För klubbhuspersonalen utfördes tre rum med dusch, tvättrum, wc mm. Dessutom byggdes arkiv och förrådsrum.

Året efter byggnationen av det nya annexet anmäldes ett ökat behov av ändamålsenligare arbetslokaler, särskilt för kassaavdelningen. Bland nyanskaffningar kan nämnas särskild telefon till instruktören Sven Nordströms shop för underlättande av beställningar av starttider under högsäsong. År 1963 anmäldes, att "en utökning av klubbhuset synes framstå som ett angeläget önskemål inom en ej alltför avlägsen framtid".

I en särskild skrivelse till medlemmarna lämnade styrelsen 1975 en utförlig information om utvecklingen för den närmaste framtiden och dess följdverkningar. Enligt årsberättelsen var dessa planer den största satsningen i klubbens snart 50-åriga historia. "Styrelsen önskar därför lära känna medlemmarnas åsikter och synpunkter. Aktuella önskemål böra därför delgivas styrelsen, innan arbetet fortskridit för långt. Hos Golfklubbens intendent kan inhämtas erforderligt underlag i dessa frågor". Om- och tillbyggnaden kom att omfatta utbyggnad av köksavdelningen, receptionen, damernas omklädningsrum, intendentens arbetsrum och kontor för kanslisten. Projektet genomfördes till största delen under början av 1977. Året efter (1978) konstaterades, att "våra investeringar i fastigheter och bana är nu till sin huvuddel avslutade".

Under år 1976 hade Halmstad Golfklubb övertagit byggnaderna med angränsande tomtområde på förmånliga villkor, varvid Tylösands Golfförenings funktion som avtalsslutande part mot Halmstads kommun har upphört.

Nu inträder åter en period (1979-1984) med små investeringar men desto mera reparations- och underhållsarbeten. Under 1982 iordningställdes en tävlingsexpedition och anskaffades en resultatlista s k score-board. Året därpå utfördes bland annat förbättring av ventilation i herrarnas omklädningsrum och av ventilation i köket.

En enkät skickades 1985 till medlemmarna med tre alternativ till om- och tillbyggnad. Förslagen redovisades med skisser i klubbladet och i klubbhuset. Extra möte hölls den 14 december 1985, varvid beslöts, att herrarnas omklädningsrum skulle totalrenoveras, reception/kontor byggas till och renoveras samt shopen byggas till genom att juniorernas tidigare omklädningsrum togs i anspråk. Total renovering gjordes även i en del övriga utrymmen.

Under 1987 hade styrelsen beslutat om framtagandet av ett åtgärdsprogram för 1988-1992. En av de första åtgärderna var ombyggnad av damernas omklädningsrum. Samtidigt konstaterades, att altanen från 1938 var i stort behov av renovering. Kommunens byggnadsinspektör föreslog 1988 en avstängning av altanen intill dess att förstärkningsåtgärder hade vidtagits. Styrelsen beslutade, att i samband med att förstärkningsarbetena utöka altanen. På grund av den akuta insatsen med balkongen senarelades ombyggnaden, och den blev inte heller genomförd.

Då en ny styrelse tillträdde 1989 påbörjades ett nytt arbete med en långtidsplan omfattande en verksamhetsbeskrivning och ett lokalprogram. Fyra arkitektkontor inbjöds att lämna förslag på klubbhusets nya utformning. Efter att ha inhämtat medlemmarnas synpunkter, beslutade styrelsen att genomföra en något bantad version av det tidigare valda förslaget. Beslutet styrdes till stora delar av spekulation om vilken avgiftshöjning, som medlemmarna skulle tänkas acceptera. En utredning om att riva hela klubbhuset och att bygga helt nytt hade då också gjorts

Projekteringen genomfördes under första halvåret 1990, och byggnadsarbetena kunde starta i slutet av oktober. Arbetena var slutförda sista veckan i april 1991, och byggnaden kunde tas i bruk till den nya säsongen. Projektet omfattade utökning och renovering av damernas omklädningsrum, den gamla receptionen byggdes om till klubbdirektörskontor och sammanträdesrum. Administrationen fick utökade utrymmen, plats för starter tillkom liksom glasgången vid startern, sammanträdes- och lektionsrum inrättades på andra våningen. På klubbhusets nordvästra gavel uppfördes en cafeteria med kiosk. Mellan cafeterian och huvudbyggnaden byggdes en varumottagning innehållande hiss för restaurangen. Samtliga tak och ytterväggar tilläggsisolerades. Med denna ombyggnad fick klubbhuset det utseende, som det fortfarande (2005) har.

Under perioden 1992-2000 gjordes inga större arbeten av karaktären om- och tillbyggnad i klubbhuset. Styrelsen konstaterade dock redan 1993, att "tyvärr har kostnaderna för underhåll av klubbhuset ökat markant". Shopen genomgick 1997 en total ombyggnad, vilket också innebar, att hotellrummen i annexet försvann.

Vintern 2000-2001 byggdes herrarnas omklädningsrum om med bl a nya duschar och toaletter. Restaurangens serviceutrymmen och kök genomgick också en ordentlig renovering. Nya personalutrymmen tillkom, kyl- och frysrum, beredningsrum, hiss och trapphus åtgärdades. Renoveringen blev delvis mer omfattande än planerat på grund av upptäckt av mögel, sönderrostade rör och uttorkade elledningar. Med denna ombyggnad av serviceutrymmena i bottenvåningen fick de utrymmen, som benämndes "katakomberna", en välbehövlig renovering.

Under verksamhetsåret 2004 gjordes en översyn av behovet av renovering samt om- och nybyggnad av alla fastigheter och lokaler. Ambitionen var att ta ett helhetsgrepp på frågorna och att hitta långsiktiga lösningar. Vid ett extra möte den 17 augusti återremitterades ärendet till styrelsen.

Samtidigt med alla förändringar av byggnaden har flera investeringar gjorts i den yttre klubbhusnära miljön. Dessa arbeten har i de flesta fall utförts av klubben i egen regi.

Parallellt med om- och tillbyggnader har det kontinuerligt pågått reparations- och underhållsarbeten. Dessa arbeten har under årens lopp uppgått till betydande summor. Det kan ju konstateras, att klubbhuset knappast var tänkt att utnyttjas så hårt som det faktiskt har gjorts. Därutöver var det väl inte någon, som kunde ana hur stort medlemsantalet och antalet gästspelare skulle bli, eller hur klubbens verksamhet skulle utvecklas. Vi har nu en stor anläggning, som kräver sin förvaltning, och som ska komma medlemmar och gäster till godo.

I alla de om- och tillbyggnader, som har genomförts under årens lopp, kan ett par "röda trådar" noteras. Den ena är att den utformning, som Hakon Ahlberg gav klubbhuset, till sin karaktär har behållits. Den andra är att varje styrelse tycks ha trott, att den för stunden aktuella om- och tillbyggnaden skulle vara det sista, som gjordes, och att den skulle täcka klubbens behov för lång tid framöver. Det kan istället konstateras, att när ett arbete har avslutats, har nya behov ständigt uppkommit. Styrelsen har nu (2005) fått medlemmarnas godkännande att starta nästa byggprojekt.

Jan Wikström